"Vi"

Jag vet inte om ja ska börja med de positiva i mina tankar eller om jag ska skriva något jag velat få ur mig länge, i flera år... Jag kan börja med att skriva att min relation jag har idag med Marcus, vårt samboliv, att bli sambofeta, att ha förståelse för varandra både med och motgång, att må bra är något jag inte tidigare kännt,någonsin tidigare. Det är helt underbart att kunna, när man har en dålig dag, slänga ur sig en sur kommentar, snäsa eller sura utan att det ska skapa ett helvete. Att veta att den personen jag bor med har sådan respekt och förståelse, varför vissa saker händer, och att man är villig att backa undan utan att det ska betyda att han lämnar lägenheten. Det är så jävla skönt att kunna ha delade åsikter och meningar och att det bara accepteras, att kunna må bra, vara den man är utan att behöva bli ifrågasatt. Att veta att orden Jag älskar dig betyder något, att det inte är tomma ord.

Kollade på filmen "vi" idag, och kände igen mig som fan i den. Inte i min nuvarande relation givetvis, men i mitt förgågna liv.  Att känna sig underminerad i en relation, att tassa på tå för att inte irritera den andre parten. Att inte starta bråk, att alltid vara till lags, att aldrig göra något som den andre inte går med på. Som att inte ha ett liv, att inte vara en individ. Att det alltid är "Vi" och inte jag. Att det finns en "kontrollfreak" som alltid ber om ursäkt efter, för att sedan vända det till att det egentligen bara var mitt fel hela tiden. Alla problem har alltid varit mitt fel. "Hade inte du gått ut med dina kompisar hade vi haft pengar kvar, då hade jag ju inte känt mig ensam och inte spelat bort alla våra tillgångar." Man börjar ljuga om vart man varit, med vem man har varit med, om vad man åt til frukost - bara för att det ska passa in i dennes värld. Man är ingen utan den andre längre, man  älskar varandra in i döden. Och i vissa fall blir det så, bokstavligen.

Ett citat ur filmen "Jag blev kär i en person som jag sen försöker att förändra, förlåt" skulle kunna beskriva alla mina tidigare relationer. Kort och gott.

Varför jag egentligen började skriva detta inlägg är för att jag har en i min närhet som har begått vissa brott, och efter lite förundersökningar visar det sig att de är ett spelberoende som ligger bakom detta. Det försvarar inte handlingen, tro mig det vet jag så väl, men man känner att det är finns ett litet hopp om att hen kanske kan ta tag i sitt liv nu, när hen förmodligen slog så jävla hårt i botten nu. Jag hoppas det, för din skull. Jag gör verkligen det. Och jag hade så gärna hjälpt dig, men du kan bara hjälpa dig själv, och vi runt om dig finns som stöttepelare för att underlätta för dig på vägen.