Grejen med bloggandet är att det avtar när man är blank. När man är någonstans mellan två punkter- typ glad/ledsen, arg/besviken osv . När du inte kan sätta ord på det du känner, när du inte vet om du vill skriva det du känner eller om du inte känner något alls. När du har en förlikning med dig själv som du inte vill kännas vid eller när du bara inte orkar göra något vettigt med ditt liv. Och nu, nu är jag mitt emellan alla de oavstående sakerna. Jag är inget, eller allt - who knows.
Sitter och dunkar "Not Afraid" & funderar över varför man enbart får bakslag hela tiden. Ena sekunden är allt bra, man har fått jobb, livet flyter på någolunda bra och man mår bra. Sen vänder det, på mindre en sekund går man från att vara glad tillbaka till... Blankt. Men innan blankt kommer besvikelse/ilska/ledsen -känslorna. Hej & välkommen till medberoende - där man aldrig lämnar ruta ett.
Jag stänger in mig, i mig själv, för att skydda någon/något som är så sjukt jävla idiotiskt så det skriker om det. Ah jo men de är väl trevligt. Nu har jag fått spy ur mig lite, något som aldrig någon kommer läsa, men de känns bra för mig iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar