Tänkte skriva värsta peppande inlägget, om hur nöjd jag var över min livssituation. Hur taggad jag var på att städa, för nu jäklar ska det bli fint för jag har en gran, en gran som ska kläs någon gång om massa veckor, men de gör inget - för jag är nöjd. Men jag är inte alls nöjd längre. Inte ett dugg. Inte ett JÄVLA dugg faktiskt.
Hur mycket jag än försöker, hur mycket jag än kämpar, så står väggen där. Mitt i ansiktet, och den knockar mig. Rätt ner i backen. Hårt och skoningslöst. Som de ska vara? Känns som att det är så det ska vara now a days. Det ska vara hårt brutalt och skoningslöst. Annars stämmer det inte.. Är det så? Kommer in senare och skriver något när jag är mer positiv till livet, när det är grönare gräs på andra sidan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar