Man gör mycket man inte är stolt över. Efteråt skriker, svettas och gråter man. Man drar sig i håret, men ser inte ljuset, allt är mörkt. Man vill gå under jorden, sjunka - gå under. Man vill göra allt rätt, men i vissa lägen finns inte gör om gör rätt. Ibland kan ja känna att ja är fanimej psykiskt störd. Jajjemän du läste rätt. Men de är fan alla nångång ibland. Som nu, när ja får som ja vill - vill jag ha något annat, och när jag vill ha dig mer än någonting annat ja då är allt förstört. Allt är en jävla ond cirkel och att säga att saker löser sig med tiden är fan båg. För inget löser sig om man inte pratar och de var där de föll. För vi pratade inte, dialogen försvann med våra problem. Och att jag skulle inse att jag hade problem de var för mycket för mitt ego. Jag valde att fly problemen, vilket ja inte brukar göra så vet inte vad som hände faktiskt. Och när ja väl börjat fly kunde jag inte sluta springa.
Nu är jag fri, fri från allt vad problem är. Förutom de simpla i-landsproblemen som vi alla har. Som att toapappret är slut eller att de är kallt när man går till bussen.
Oh ja vet inte varför ja skriver detta ens, tur att ingen läser. =)
Jag läser;)
SvaraRadera