Det känns som det.. Det är fan inte kul. Kan hjärtat jobba med 30% kvar? Resten dött.. Går det? Skulle vara otroligt om inte annat. Denna dag, som jag och syster diskuterade förut, känns som en kompisation för när mormor låg på sjukhus. Vi var inte där tillräckligt ofta. Inte var vi på hemmet heller. Jag känner skuld. & det borde jag kanske inte, men de gör jag. Nog för att mormor var dement, men ändå. Oavsett, så vill jag inte att det ska bli samma sak nu. Så imorrn blir det prio-val så det skriker om det. Men jag vet redan mina val om jag måste välja. That´s it!
N
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar